är räknade.. hon som har kämpat så jävla länge med den här cancern..
det är så jävla orättvist. Och jag kan inte sluta tänka på det.
Jag är så ledsen så jag inte ens kan grina.
det är så fruktansvärt hemskt.
och jag har känt henne hela livet. Hon har alltid stått familjen så nära..
När sånt här händer så vet man inte vart man ska ta vägen eller göra.
Man bara väntar på att nån av sina nära ska gå bort..
det är så fruktansvärt jobbig..
här är det en bild på mig när jag är ett halvår
och hon håller i mig på julafton
kärlek till denna underbara människa
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar